28!

Man närmar sig sin 28de födelsedag!
Emot mitt hjärtas förståelse, så har födeldedagar alltid varit något stort för mig! Kan ha med min enorma egoism o göra.. Hallå! En dag som bara e MIN liksom! Vem kan inte älska??
Sen älskar jag andras födelsedagar oxå, och att få skämma bort nån på dagen som bara e till för DEN personen!
Me love födelsedagar!
Men.. Det känns inte riktigt lika viktigt att fira just MIG längre.. Tror lite av min egoism försvann i samma sekund som Viggo kom till världen.. JAG e plötsligt inte lika viktig i mitt liv..
I alla fall! I år önskar jag mig tiiiiid i present! Men jag vet ju att ingen kan ge mig det..
Men, trots mamma-ledighet så räcker inte tiden till! Igår till exempel, var jag inte utanför dörren på hela dagen!!
Så om nån vet hur man gör, snälla, ge mig tid på min födelsedag! :)

Åldersnojjan som jag led av förra året är som bortblåst däremot.. Sååå skönt!
Det absolut viktigaste som kan hända i mitt liv har nu hänt, så jag lutar mig numera tillbaka o låter resten av livet komma..
Alltså e 28an hjärtligt välkommen.. Utan pompa o ståt! :)