Missförstånd Allan!!

I lördags var vi ute med ett par kompisar på Bishops och käkade lite.. De har en liten tjej på ca: 9 månader, som vart väldigt trött och missnöjd där frammåt åtta-tiden.. Ja, så grabbarna gick och beställde mat åt oss tjejer, medans vi satt och försökte få lill-ungen nöjd.. Hon vart inte alls nöjd inne på Bishops, så när grabbarna kom tillbaka och satte sig så gick vi tjejer på en promenad, i hopp om att den lilla tjejen skulle somna i vagnen, innan maten kom!

Hon somnade, och vi gick tillbaka till bishops och började äta.. Men vi hann inte få i oss mycket innan det lilla barnet började hosta i vagnen, och snart var hon vaken och missnöjd igen..

Grabbarna slängde i sig det sista av maten, och sen var det deras tur för promenad, så vi tjejer kunde sitta kvar och äta klart!

Men vi fick inte sitta länge förrän pappan ringde till mamman och bad henne komma bort till bilen, eftersom det lilla barnet inte ville sluta skrika!

Mamman kastade sig iväg, och där satt jag ensam kvar, med fem tomma tallrikar och antagligen värsta fetingnotan!

Jag antog att Hjärtat skulle komma tillbaka inom kort, så jag väntade.. Men, han kom inte! Och han hade heller ingen mobil..

Jag ringde mamman, som inte visste vart mitt Hjärta tagit vägen.. De hade tappat bort honom! Så jag satt kvar.. Men när det hade gått en timme nästan så kände jag att nu måste jag verkligen gå! Folk tittade snett på mig när jag satt helt ensam vid ett stort bord, och det började bli fullt på stället så det vart dåligt med sittplatser.. Snacka om att man skämdes som en hund!

På väg till baren för att be om notan så ringde jag mamman igen (som skulle åka och ta ut pengar och komma med det sen) och då har hennes gubbe precis kläckt att notan redan var betald! Haha! Där hade jag suttit helt i onödan i nästan en timme..

Mamman tog en sväng förbi min bil en gång till, men Hjärtat var inte där.. Vart fan hade han tagit vägen då??? Ah, jag tog en sväng på stan, men hittade ju ingen i folkvimlet.. Tillslut höll jag på att pissa på mig, så jag tänkte att jag får åka hem och kissa, och så får jag väl vänta på att han hittar en telefon och ber mig hämta honom nånstans..

Men på väg till bilen så springer vi otroligt nog in i varann!! Hehe..

Då har han sprungit fram och tillbaka mellan bilen och en telefonkiosk och försökt ringa sin mamma, som är det enda numret han kommer ihåg i huvudet! Men hon har inte svarat.. Hehe..

Han hade blivit tillsagd av den andra pappan att vi tjejer skulle komma till bilarna, så han trodde ju att jag skulle komma.. Och jag satt på Bishops och trodde att han skulle komma tillbaka!

Shit, vilket jävla missförstånd!! :)

Men, det var i alla fall väldigt god mat! Och så hann vi innan Bishops få hjälp att bära in tvättmaskin och torkskåp på toaletten, vilket vi är MYCKET tacksamma för!

Vi har fått tillbaka lite golvyta! Uuuuunderbart!!