Jag

Mitt foto
Trollhättan, Sweden
Lotta Svensson var namnet! O just nu lever jag verkligen upp till det.. Lever ihop med mitt livs kärlek, hans lilla dotter o vår gemensamma, nykläckta, son i ett radhusområde fullt av andra barnfamiljer o pensionärer.. Här delar jag me mig av lite tankar o känslor inför det man råkar ut för i sitt Svensson-aktiga liv! Enjoy!

torsdag 21 februari 2013

ECCO Ecco ecco....

Jorå. här ekar det tomt minsann!
Varför?
Jag har inte tiiiiiiid!!!
Ångesten, för att inte hinna med sin blogg!

Så, vad är det som händer då?
Knorren har lärt sig att gå, ääääääntligeeeeen!!

Och huset som gled oss ut händerna, gled in i våra händer igen!
Plötsligt blev det en helt galen hus-aktivitet! Vi la ut våran lägenhet till försäljning och vi fixade med besiktning av huset!
Sen råkade det visa sig att det var ganska många, STORA, fel på huset och hussäljarna ville inte pruta.
Hur blev de?
Våran lägenhet såldes på två röda, men vi har ingenstans att flytta!
Hehe..
Nu hade vi redan innan diskuterat frågan om vi kanske skulle ta och sätta oss i en hyresrätt och leta vidare efter ett hus, för att slippa betala 50 papp mer än alla andra eftersom vi är en stor risk att sälja till då vi måste få sålt vår bostadsrätt, så det känns bara bra att vi fick gjort de!
Ett steg i rätt riktning!

Men än har vi inte gett upp!
Imorn ska vi skriva kontrakt på vår lägenhet, och vi ska titta på ett nytt hus!

Mitt i allt detta har jag haft min första VFU också.. VFU är lika med praktik på svenska..
Vårdcentral stod på schemat, och inför detta så införskaffade jag mig ett par svindyra, såååå sköna, jesus-mopeder!


Nedrans skönt att ha gjort praktiken för nu VET jag att jag valt rätt! Sjuksköterska SKA jag bli!
Inte nödvändigtvis jobba med barn, som jag velat tidigare, utan jag kan nog tänka mig att jobba inom vilket område som helst!

O så har vi en massa annat o pyssla med i skolan.. Ett nytt examinerande moment inom kort! 
Huh! Tiden räcker inte till!

Men, jag älskart!
Livet är stressigt, och underbart!
Och mest av allt e jag så lycklig över att se min lille gladskit som bara växer och växer och plötsligt har blivit ett gående dagis-barn! Hur gick de till??

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar