Ensamstående..

De e lördag, klockan e strax efter åtta o jag har gått o lagt mig med ett förkylt o snorfyllt huvud!
O här ligger jag o beundrar de ensamstående mammorna! (vilket jag gör ganska ofta) Hur orkar de liksom!?
Jag e helt dööööö efter en förkyld dag me knorren.. O längtar oändligt mycket efter min man!
Kom hem o avlaaaastaaaa!
Men va hjälper de? Han e ju bara handikappad o innebär mer jobb ändå.. (hähähähä!)
Fast han är åtminstone ett stöd som ger mig en tröstande klapp på handen när sammanbrottet är nära! Hehe..
Nu ska vi undvika sammanbrott! Genom mycket sömn..
Gonatt!