Skändad!

Vill bara skriva ett par ord om mina känslor inför den helt otroliga skändning av kroppen som det innebär att bli mamma!
Eftersom jag fick en ganska traumatisk avslutning på min förlossning så var förlossningsrummet fullproppat med människor precis när lilla Viggo skulle komma ut...
Detta innebär att halva näl har tittat upp i mitt mutteri!
Sedan, när man skulle komma igång med amning så skulle man sitta med bara bröst i ett rum som man för det första delar med nån annan, och där det för det andra springer en massa sköterskor stup i kvarten!
När Viggo sen skulle börja amma på riktigt så skulle andra halvan av Näl inspektera mina bröstvårtor på ca 1 millimeters avstånd och sedan kolla in Viggos sugteknik!

SKÄNDAD! JAG KÄNNER MIG SKÄNDAD!

Jag bryr mig inte längre om ifall magen skulle råka hänga över byxorna litegrann.. Det känns som en bagatell jämfört med det man blivit utsatt för i förlossningsrummet och på neonatalavdelningen! Hua!