Vemod..

Det var inte utan en gnutta vemod i bröstet som man gick upp i morse för att åka på sin sista dagvårds-dag.. Det är inte ofta i sitt liv som man får lov att omge sig med så många kunniga och omtänksamma personer som viger sina dagar åt att ta hand om mig! Bortskämd är vad man har blivit!! :) Tur att jag ska luncha med min bäste-jobbis efter halvdagen här! Jobbis-luncher blir man alltid så glad av! Jag får ju erkänna att det ska bli ooooändligt skönt att slippa ta bilen till Uddevalla stup i kvarten (även om vi ska förbi imorn, men då får hjärtat köra) och så ska det bli gött o slippa det äckligt blaskiga sjukhus-kaffet! Alltså flera bra saker med denna dagen! :) Meeeen, så kommer de ju såklart en jävla skitsak som drar ner allt de braiga rätt ner i rännstenen igen! När jag åkte hit i morse så fick jag ett jääääävla stenskott i rutan! O inte nog me de! Stenskottet gjorde en jääääävla spricka oxå! Faaaaaaaaaaan, är min spontana reaktion!! Stackars lilla silver-pilen...