Ont i benhinnorna..

Att ha ont i benhinnorna är inte kul, men det har jag!

Att utbilda två tyska medelålders män i diverse komplicerade saker är inte lätt, men det har vi gjort, jag och min bäste-jobbis!!

Ibland blir jag imponerad över vår förmåga! Vi e grymma!!

Inte fångarna på fortet, utan the queens of the fort! Hehe..

Bäste-jobbisen ska för övrigt gifta sig i maj.. Eeeeh, behöver jag uttrycka min avundsjuka??

Tyvärr är mitt Hjärta inte lika mycket för detta med bröllop, som jag är..

Fast, han sa senast på Alla hjärtans dag att: Detta är för alltid älskling! Resten av livet får du stå ut med mig! Och efter att han uttryckt det så väntade.....o väntade.....o väntade jag på fortsättningen. Men det kom inget frieri, som jag hade väntat mig, utan bara ett fånigt leende från han på andra sidan middagsbordet.. =)

Men! Han vet mycket väl om att jag absolut inte, under inga omständigheter, tänker leva hela mitt liv som ogift, Ms.. Nä, jag ska allt gifta mig nån gång i livet, och vara en Mrs!!

Själva bröllopet i sig är inte så noga, utan det är mer ringen och titeln som är det viktiga!

Och visst, vi har samma vackra efternamn, och jag kallar honom ”min man” ibland, så folk tror redan vi e gifta.. Men jag vet att vi INTE är det, och det är INTE bra!

Åh, va jag längtar tills vi ska få gå på bröllop!

Hoppas det blir en såndär härlig, romantisk stämning, så Hjärtat mitt friar på vägen hem!! Hehe..