Jag

Mitt foto
Trollhättan, Sweden
Lotta Svensson var namnet! O just nu lever jag verkligen upp till det.. Lever ihop med mitt livs kärlek, hans lilla dotter o vår gemensamma, nykläckta, son i ett radhusområde fullt av andra barnfamiljer o pensionärer.. Här delar jag me mig av lite tankar o känslor inför det man råkar ut för i sitt Svensson-aktiga liv! Enjoy!

måndag 18 oktober 2010

1 år

Låg och tänkte tillbaka på året som gått igår kväll.. Ja, det har ju hänt en del.. Först blev jag av med jobbet i oktober förra året.. Uppsagd på grund av arbetsbrist hette det.. I november fick jag börja gå på dagvård på reumatologen på Uddevalla sjukhus.. Tre dagar i veckan skulle jag, i sex veckor, vara där och umgås (bland mycket annat) med människor som hade reumatiska sjukdomar.. Se den kroniska sjukdomen i vitögat så att säga.. I november, den 27:de, flyttade jag också ihop med mitt livs kärlek och mitt hjärta. Jag blev sambo för första gången i mitt liv! I december fick jag min dom på papper.. Pelvospondylit heter den reumatiska sjukdom jag har! =Leva med det i resten av ditt liv.. Bit ihop! Dagen efter ville de påbörja medicinering.. Hem, plugga på biverkningarna, panikångest!!! Åka tillbaka till sjukhuset nästa dag.. Tacka ja till medicinen.. Åka med.. Såhär i efterhand var det ett mycket bra beslut, att ta medicinen, men när beslutet skulle tas var det svååååårt! Sådär när man bara vill att mamma ska komma in och bestämma åt en.. För jag vet ju egentligen inte!! I januari började jag min praktik på röntgen på näl, i receptionen som läkarsekreterare.. I februari förlorade jag min älskade morfar.. Det var nog en lättnad för honom att komma till andra sidan eftersom livet var plågsamt i slutet.. Men ego som man är önskar man att han hade fått vara med oss lite till.. Världens bästa morfar.. Fick inte träffa mina barn.. Sedan började jag mitt nuvarande jobb i maj.. Karusell igen! Köpa bil att pendla med bland annat! I juli förlovade vi oss! Jag blev en fästmö, och jag har fått mig en fästman! =) Sen slutade jag röka, och jag har/kommer lyckas! Aaaah, asså.. Såhär i efterhand så kan man ju tänka att det har hänt en hel del det senaste året.. Några av de mest underbara sakerna i mitt liv, och några av de värsta.. Alla ihopklämda på ganska kort tid.. Ja, så det jag vill säga är att jag tycker mig ha rätt att klämma ut en liten tår ibland, när allt annat känns för mycket.. Det funderade jag på igår kväll, innan det var dags att sova!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar